tristane

Och jag r s tragisk. nnu en gng sitter jag p en pub och skrattar och skmtar och kftar med knda och oknda mnniskor frn den lilla krets som utgr Corks callcenteranstllda. Bjrn r full som ett gg och drfr social som en sllskapssjuk katt. Bjrn kftar som vanligt och saknar Skog. Det gr vi bda tv, men det r en saknad som snart hamnade i den skuggan av det fruktansvrda slag som pltsligt trffade mig d den nyintroducerade danska agenten kom tillbaka med sin nyinkpta l.

En silverfrgad ettikett.

Det var allt som behvdes. En silverfrgad ettikett och ett tyskt namn, och i ett gonblick var jag tillbaka p en annan irlndsk pub en kvll i oktober fr ett r sedan, vid ett bord fullt av andra frmlingar och ett par bla gon som log mot mig frn andra sidan bordet. Det var frsta gngen jag trffade hans vnner. Jag hade varit otroligt nervs, men gjort mitt bsta fr att hlla minen och frska gra ett s trevligt intryck som mjligt. Efterrt hade vi gtt tillsammans i regnet, ver svart och blank asfalt genom en stadsdel i Stockholm jag nnu inte knde till mot en tunnelbanestation som lg lngre bort n vi behvt g men nd valde eftersom det var sknt att g ute. Fingrar sammanfltade, steg som drog ut, pltsligt en bestmd hand som tryckte upp mig mot tegelmuren bakom.

Det var en oskuldsfull tid, men det vet jag frst nu. Nu, nr en silverfrgat ettikett p en oknd mans lflaska fr min vrld att stanna och fr mitt mma hjrta att tappa bort ett slag. Det var en oskuldsfull och lycklig tid.

Och det gr s ont varje gng jag inser det.


Catch a boat to England, baby
maybe to Span
Wherever I have gone
wherever I've been and gone
Wherever I have gone the blues run the game.